Östersundom hundskog / Östersundomin koirametsä

50 ha av paradis. Gu vad härlig plats det är. Måst säga att jag vet inte vem njuter mera av att vara där, jag eller hundarna.

Det finns skog, öppna fällt, upp och nedförsbackor, diken och pölar att svalka sej i, soliga ställen åt ägare och det viktigaste – massor av SKUGGplatser åt hundarna. Det är något många hundparker saknar, helt för många. I Mårtensdal finns en hundpark som man just remonterade, fina nya staket kom det och bänkar till ägare men INGE solskydd. 500m2 öppet fält vart solen gassar från alla håll, inga träd och ge skugga heller. Kiva park annars, men den måste glömmas en solig sommardag. Annat är det med Östersundom. Härlig omväxlande terräng.

På sommaren var jag flere gånger hit med mina pojkar. Lillmannen hadde jag i bärsele och väska på ryggen med mellanmål och dricka åt oss tvåbenta, och vatten åt de fyrbenta.

Jag brukade gå vart vinden förde mej. Imellan hade jag ingen aning om var jag var.

Tog ingen stress över det, hade alltid telefon med och allt så man klarar sej fast man skulle yra runt några timmar. Våra utfärder brukade ta ungefär 2 timmar, och när jag kom tillbaka till bilen hade jag ofta en slocknad gosse i bärselen och två nöjda men trötta hundar traskande efter mej.

Ljuvliga dagar!

Rekommenderar att gå och besöka detta ställe, och meddela gärna mej om du far så kommer vi med!

Våren och sommaren samt jultiden är absolut den bästa tiden att besöka denna plats. Nu när det är våta väder så blir platsen lite gäggig på vissa platser. Speciellt gångarna som leder till och från parkeringen. 

Alla besök hit har inte slutat som i sagor. En gång under sensommaren när Marko också var med slutade vår skogsfärd lite dåligt. Zach bestämde sej för att rulla runt i ett jordgetingbo... Han pep och sprang med svansen mellan benen och man ser bara hur hela jäkla getingboet attackerar honom. Gång på gång pånytt. Marko dyker me in i flimret och får på något underligt sätt Zach räddad från situationen. Helt oskadd slapp inte Marko själv ur situationen, ett getingbett i nacken var hans saldo.

 Vi ringde djurakuten och gav sedan två kypakkaus -paket. Vi vet inte hur många bin sist och slutligen stack Zach, men han var helt okej, så det var ingen fara på det viset, somtur!

-Matilda

50 ha unelmaa. Ihana paikka! En tiedä kumpi nauttii enemmän siellä olemisesta, minä vai koirat.

Sieltä löytyy erilaista metsää, aukioita, ylä- ja alamäkiä, ojia ja vesilätäköitä vilvoittamiselle, aurinkoisia paikkoja omistajille ja se tärkein - paljon VARJOpaikkoja koirille. Se on jotakin mitä monesta koirapuistosta puuttuu, varjoa... Martinlaaksossa on koirapuisto joka kävi läpi remontin, siellä on hienot uudet penkit ja aidat mutta ei yhtäkään varjopaikkaa? 500m2 johon aurinko porottaa päivät pitkät. Kiva puisto muuten mutta aurinkoisena päivänä tämän paikan saa kyllä unohtaa. Toista se on Östersundomissa. Ihanaa vaihtelevaa maastoa!

Kesällä tämä koirametsä oli meidän vakipaikka. Pikkumies nökötti mukana kantorepussa ja selän puolella minulla oli reppu jossa oli välipalaa ja juotavaa meille kaksijalkaisille ja vettä noille nelijalkaisille.

Tassuttelin menemään sinne minne tuuli vei minua. Välillä minulla ei ollut hajuakaan missä olen. En kuitenkaan ottanut stressiä siitä, olihan minulla puhelin ja kaikki tarvittava mukana jotta pärjäisimme muutaman tunnin vaikka eksyisimmekin muutamaksi tunniksi metsän perukoille. Yleensä meidän retket olivat parin tunnin mittaiset. Kun käppäilin takaisin autolle päin kantorepussa oli nukkuva poika ja perässäni kulki nätisti kaksi lopen uupunutta koiraa,

Ihania päiviä!

Jos sinulla on koiria ja et ole vielä käynyt täällä niin suosittelen että tutustut tähän paikkaan. Ja ilmoita minullekkin jos olet menossa niin tullaan mukaan!

Kevät, kesä ja jouluaika on ehdottomasti paras aika vierailla täällä. Nyt kun on aika märkiä kelejä niin jotkut paikat tahtovat olla aika mutaisia. Varsinkin ne käytävät pysäköintialueen lähettyvillä.

Tämä ei kuitenkaan ole pelkkää satumaata. Loppukesästä kävimme koko perhe retkellä täällä ja se loppu aika huonosti. Zach päätti nimittäin kieriä maa-ampiaispesässä... kuulin vaan hirveetä huutoa ja näin kun koira juoksee häntä koipien välissä päättömänä sinne tänne. Ampiaispilvi seuraa Zachiä ja näen miten ne hyökkäävät kerta toisensa jälkeen. Marko hyökkää mukaan leikkiin ja saa kuin saakin koiran pelastettua tilanteesta - sai kyllä itsekkin ampiaispiston niskaan.

Soitimme eläinlääkärin päivystykseen ja annoimme Zachille kaksi kyypakkausta. Emme tiedä kuinka monta ampiaista ehti pistää häntä, mutta seurasimme koiran vointia ja ei hänelle tullut mitään oireita tuosta. Onneksi selvisimme tästä pelkällä säikähdyksellä!

-Matilda

Disco hammasharja / -tandborste

Meidän iltatoimet menevät yleensä aika mukavasti... hampaiden harjaukseen saakka... 

Tämä "aion vain huutaa ja riuhtoa päätä jos äippä harjaa hampaita -vaihe" alkoi ehkä n. 2-3kk sitten. En osaa sanoa mistä se johtuu, mutta uskon että osittain ainakin siitä, että hän haluaa itse harjata hampaansa. Annan tietenkin hänen harjailla niitä jonkin aikaa, on hyvä että hän haluaa "itsenäistyä", mutta kun se harjaus on enemmänkin hammasharjan pureskelua. Tai sitten jos hän on oikein reipas niin pää heiluu samaa tahtia kuin hampaita harjaava käsi... tämä olisi toimiva taktiikka jos edes käsi pysyisi paikoillaan.

Hampaiden harjaus on siis ollut se epämukavin hetki iltatoimista. Nyt voi olla, ainakin toivon, että löysimme mahdollisen pelastuksen.

Nimittäin, DISCO hammasharja! 

Kun painaa varressa olevaa nappulaa niin punainen vilkkuvalo syttyy. Se vilkkuu kahden minuutin ajan ja sammuu sitten itsestään. Saimme tämän hammasharjan hammaslääkärikäynnin yhteydessä. Nyt olemme käyttäneet kyseistä hamamsharjaa muutaman illan ja poika on niiiiin tyytyväinen! Nököttää vain ja olen saanut kaksi minuuttia (!) harjata hampaita ilman minkäänlaista vastarintaa. 

Yksi toinen ero edelliseen hammasharjaan on harjan pehmeys. Mielestäni tämä uusi on huomattavasti pehmeämpi. Tosin jos pitää veikata kumpi näistä kahdesta, vilkkuvalo vai harjan kovuus, vaikuttaa myönteisesti harjaukseen valitsisin kyllä vilkkuvalon ;) 

Pitäkäähän peukkuja että pikkumiehen mielenkiinto uuteen hammarharjaan säilyy. Säästyn minäkin muutamalta harmaalta hiukselta.

Jos teillä on muita vinkkejä jotka tekevät tästä iltatoimesta vielä mielyttävämmän, otan nämä avosylin vastaan!

-Matilda

Kvällsbestyren går oftast ganska smärtfritt tills det är dags att borsta tänderna. Det ogillar vår lilleman väldigt mycket. Dethär "jag tänker bara skrika och vifta på huvudet så hårt det går då mamma borstar mina tänder -skedet" började ca. 2-3 månader sen. Jag antar att det har och göra med att han vill bli mera självständig. Det är ju iofs en bra sak, men när borstandet är i verkligheten mer tuggande på borsten. Visst renar det ju också, men inte tillräckligt. Ja, eller då han är riktigt bussig, så viftar huvudet i samma takt med handen som borstar tänderna. Det ser ju super effektivt ut :D skulle ju vara det om ens handen var på plats. Söta pojk <3

Men nu kan det hända, iaf hoppas jag, att vi har hittat en lösning. Nämligen DISCO tandborste!

När man trycker på knappen i skaftet börjar en röd blinkande lamppa lysa. Den blinkkar i 2 minuter och efter det stänger den av sej själv. Denna tandborste fick vi i samband med lillemannens tandläkarbesök. Annan skillnad mellan denna och hans föredetta tandborste är borstens mjukhet. Nuvarande är mjukare och lite mindre än den vi hade innan. Men om jag måste välja av dessa två skillnader, mjuk borste eller en röd blinkeffekt i skaftet, skulle jag tippa på blinkljuset ;)

Håll tummarna att han i fortsättningen också sitter hypnotiserad av sin nya tandborste så behöver jag inte räkna hur många nya gråa hår det kommit efter en kväll.

Om ni har några andra tips hur tandborstningen kan bli mer löpande, tar jag imot dem med öppna armar!

-Matilda

Kirjamania / Bokmani

Kun tämä poju oli 10kk hän hiffasi kirjat. Varsinkin Mauri Kunnaksen äänikrijat olivat ylipääsemättömän mahtavia. Niitä luettiin aivan koko ajan.

Pikkumiehen täytettyä yksi hän hurahti aivan täysin kirjoihin ja nyt 1v 5kk peli on jo menetetty.

Kirjat on plärätty läpi tuhat miljoona kertaa ja potallekkaan ei voi mennä ilman kirjaa. Hän osaa itse käydä hakemassa kirjat kirjahyllystä ja sitten tuo ne aikuiselle ja pakittaa itse sitten syliin. Tietyt kirjat pitää teholukea kun toisia taas voidaan lukea 20 kertaa, kannesta kanteen, peräkkäin.

Itse olen, harmillisesti, todella 'huono' lukemaan. Ei se siitä johdu etten tykkäisi. Kun löytyy hyvä kirja niin kyllä minä saan sen tuhottua aika nopeasti. Mutta kun aina olisi jotain muuta tekemistä niin on vähän nihkeetä lähteä hakemaan sitä hyvää kirjaa mitä jaksaisi sitten lukea.

Joten minä en ole, ja oikeastaan Markokaan, vaikuttanut pikkumiehen kirjamaniaan. Ainakaan tietoisesti.

Suuri osa lapsistahan pitää kirjoista. Onhan niissä kivoja värikkäitä kuvia ja kirjojen avulla saa kätevästi osalistettua aikuisen mukaan "leikkiin". En kuitenkaan näe "normaalina" kirja kiinnostuksena sitä että pikkumiehellä on hullunkiilto silmissä kun hän lähestyy kirjahyllyä :D näkisittepä! Hauskan pelottavaa.

-Matilda

När denhär gossen var 10 månader hiffade han böckerna. Speciellt Mauri Kunnas ljudböcker var olidligt spännande, tur att de inte smalt fast i handen på honom som de var i bruk.

Vid ett års åldern var han helt besatt av böcker och nu vid 1år 5mån är spelet ren förlorat. Han är helt tokig i böcker! GALEN rättare sagt.

Alla böcker i hushållet är igenom bläddrade miljontalsgånger och pottan går han inte ens nära om han inte har en bok med sig. Han kan själv gå till bokhyllan och välja vilken bok han vill läsa. Sen hämtar han den till en vuxen och backar själv i famnen och tar en bekväm ställning åt sej. Vissa böcker intensivläses medan andra kan läsas 20 gånger efter varandra, från pärm till pärm.

Jag och Marko är båda hemskt "dåliga" på att läsa. Så vi influerar eller uppmuntra inte detta beteende, i alla fall medvetet. Tänker inte tala för Markos del, men i mitt fall så är det minimala läsandet inte fast vid att jag skulle ogilla det. Jag bara hittar på en massa annat så jag inte får till stånd att söka upp dendär bra boken som jag skulle kunna sluka i mej på en sekund.

Största delen av barnen gillar ju böcker. De innehåller fina färgglada bilder och det är lätt att få med en vuxen i "leken" via bokläsning. Jag skulle kanske inte ändå kalla det "normalt" bokintresse om barnet närmar sej bokhyllan med en totalt galen och spänd blick. Bra att det inte kommer skum från munnen när han närmar sej sina böcker :D det är faktist roligt skrämmande hur han har blivit så fascinerad av dem.

-Matilda

Farligt nöjd

 

En dag kan det vara seminarie och officiella möten, medan en annan kan jag tillbringa i skogen och leka indian. Det är det jag älskar i mitt arbete. Ingen dag ser lika ut och innehållet är oftast fast i mej själv. Jag har ett upsatta mål, och jag får själv fundera ut hur jag ska nå dem. Jag är inte gjord för att följa en struktur som upprepar sej från dag idag. Min hjärna kräver omväxling och funktionellt arbete.

Det är dock "farligt" att jag trivs såhär bra i mitt nuvarande arbete. Jag ser inte mej själv på samma arbetsplats om 10 år, men då jag är så nöjd i det läget jag nu är, så har jag inte dendär gnistan att föra mej vidare. Visst är det viktigt arbete jag gör, men nog vill jag något mer. Jag har ingen aning vad, och som sagt, så har jag inte bråttom att ta reda på det heller.

Fastän det är underbart att man är nöjd där man är, så är det snabbt att man liksom nöjer sej med det.

Visst är dethär ett arbete som jag kan göra, ja, så länge tills tänderna faller av. Men samtidit är jag som person väldigt krävande, speciellt mot mej själv. Nuvarande arbete når inte precis till de krav som jag satt för mej själv. Varför jag har behovet att ställa krav på mej själv vet jag inte, och för tillfället är jag så lycklig med helheten, att kraven liksom ligger bara där bak och väntar. De väntar på att hoppa fram medan jag gör mitt allt för att blocka det.

Ska se vem som vinner den kampen och när...

-Matilda



-Matilda

Herra Hömppä esittelyssä

Zachin toinen veli, meidän kolmas koiramme. Tämän lurjuksen nimi on Eddy, mutta kuuntelee oikeastaan kaikkia nimiä – Zach nimeä mukaan lukien. En ymmärrä miten mutta jos sanon vaikka Liisulii niin tämä kaveri juoksee iloisesti luokse – vaikka hän tietää olevansa Eddy. Nåmutta – jokatapauksessa… Minun yleisimmät hellittelynimet tälle 40 kiloiselle kaverille on hönö, hömppä, höhlä, pölkky, eduli, kulta ja nupsukka.

Tässä toimin tyynynä, tosin tietämättömänä siitä - löysin Markon puhelimestä tämän salakuvan

Eddy on syntynyt 2.5.14, eli n. 2,5v tällä hetkellä. Koirapuistossa monet ihastelevat Eddyä ja kehuvat tämän ulkonäköä. Meidän hömpällä on pitkät raajat ja useasti tiedustellaan minkä rotuinen kaveri on. Eddyn isä on dobermanin ja rottweilerin sekoitus. Emässä on saksanpaimenkoiraa ja luultavasti jokin neljäs karkeakarvainen rotu – ihan tuosta turkista ja parrasta päätellen. Partaa me kyllä trimmataan, ei ulkonäöllisistä syistä, mutta ihan vaan sen takia että kämppä säästyy vesivahingoilta. 

Rakenteeltaan hän on hyvin atleettinen. Nopeutta ja jopa ketteryyttä löytyy. Kehonhallinta on erinomaista jos vertaa muihin samankokoisiin koiriin. On nimittäin metsässä joutunut juoksemaan ja hyppimään Zachin perässä, niin vähän pakostakin tuo osa-alue on kehittynyt.

Välillä tuntuu et tyyppi ei ymmärrä et on ISO koira. Sohvalla hän voi tulla päälle makaamaan ja änkee väkisin mukaan mitä pienempiin paikkoihin. 

Toisaalta se on kyllä aika kiva. 

Eddy on tosi läheisyydenkipeä, ja parkkeraa useasti kuononsa polvien väliin ja on sitten siinä niin kauan kun jaksaa rapsutella. Haleja ja pusuja pitää saada hurjasti et jaksaa nukkuu ja loikoilla taas vähä lisää. Hän toimii myös hyvin tyynynä, ei kauheasti välitä vaikka mekin loikoilemme hänen päällään. Niin, ja hänen mielestä lusikassa on paras asento nukkua!

Sanoisin että Eddy on hieman varautunut. Uudet tuttavuudet saa useimitten orkesterin soimaan. Vaikka kuulostaa vaaralliselta (ja ulkonäön puolelta näyttää mahdollisesti hieman pelottavalta – tai ainakin ääni ja keho yhdistelmä tuossa vaiheessa voi olla aika jännittävä) niin hän ei kyllä tee yhtikäs mitään – sama lepponen halikaveri siinä vastassa. Antaa kymmenisen minuuttia aikaa jotta hän ehtii totutella henkilön läsnäoloon, niin kohta hän on parkkeeraamassa kuononsa tämän uuden tuttavan polviväliin. Jotkut ihmiset ovat ihan ok alusta asti, yleensä sellaiset jotka hieman ymmärtävät koirakieltä eivätkä yritä "pakottaa" koiraa mihinkään.

Vahtivietti on myös aika vahva. Meidän tontti on selkeästi jo hänen aluetta. Molemmat koirat saavat olla vapaana tontilla ja jos me olemme siinä lähettyvillä he eivät lähde seikkailemaan mihinkään. Tosin jos me olemme työn touhussa talon sisällä ja koirat jäävät ulos niin voi olla että he käyvät kierroksen jossakin, hehe. Onneksi naapureita ei ole kovin lähellä ja se yksi joka on muutaman sadan metrin päässä tykkää vaan jos he käyvät tervehtimässä.

Kun naapurinainen hölkkäilee ohi Eddy menee tontin rajalle haukkumaan - siinä nainen juoksee parin metrin päästä ohi ja koira seuraa perässä tontin rajalla ja kääntyy takaisin kun tonttikulma tulee vastaan. Marjastajat eivät myöskään pääse lähelle tonttia ilman että Eddy on vastassa :D tämä on mielestäni hyvä asia! Ilmoittaa jos joku on tulossa, ja ei päästä tontille jos ei tunne. Kun minä tai Marko mennään sanomaan että saavat tulla pihalle, hän päästää heidät ohitsensa. Ihana Eddy <3 ei tarvitse pelätä vaikka olisi yksin kotona kun on tällainen vartija!

Temppuja hän ei kyllä osaa yhtä paljon kun isoveljensä – mutta ihan riittävästi. Tärkeämpää on että ulkoillessa Eddy pysyy lähellä ja on tosi reipas (kerrostalojen välissä kävelyä ja autotien vieressä lukuunottamatta – silloin stressataan...aika paljonkin välillä.. menee vähän aallottain tuo stressaaminen).

Lintujen ei kannata pitää pokestoppeja koirapuistossa, ne saavat kyllä tulta persusten alle jos erehtyvät tekemään tämän. Kaikki koirat ovat kuitenkin tervetulleita ja on kyllä aina kaikkien kaveri! Sosiaalisesti fiksu jäbä. Ihmisten kanssa hän tarvitse myös koirapuistossa sen hetken että hyväksyy rapsutuksia. Jotkut yrittävät hieman väkisin tutustua häneen, silloin se on selvää että Eddy ei tule lähellekkään tätä henkilöä. Kun antaa hänelle oman aikansa, antaa haistella, menee kyykkyyn ja ei änge päälle, niin silloin hänestä saa oikein hyvän kaverin :)

Maailman paras hömelö lihakimpale, en vaihtaisi pois <3

PS. Vaikka rakastinkin tätä koiraa yli kaiken niin välillä toivoisin että häntä jäisi oven väliin tai jotain. Se on kuin piiska! Edellisen asunnon eteisoveen oli muotoutunut lovi kun häntä hakkasi samaan kohtaan aina kun tulimme kotiin. Silmänikään ei tykkää, ja pikkumies räsähtää selälleen kun hänta tulee poikittain naamaan tai rintakehään.

PS. PS. Muistakaa lukea edellinen PS. pilke silmäkulmassa - en ole eläinrääkkääjä.



-Matilda





Zachs andra bror, vår tredje hund. Denhär lurifaxen heter Eddy, men lyssnar egentligen på alla namn i världen - även på sin brorsas namn. Jag förstår inte varför, men säger jag fast Liisuli så kommer han glatt springande till mej, fast han klart vet att han heter Eddy. Nåmen, hursomhelst, så mina kallningsnamn för denhär 40 kgs buddyn e hönö, hömppä, höhlä, pölkky, eduli, kulta ja nupsukka.

Eddy är född 2.5.14, han är alltså lite ungefär 2,5 år. I hundparken beundras Eddy ofta, han sägs vara en ståtlig hund. Långa ben och spänstig kropp, många är intresserade vad han är för ras. Hans far var en blandning av dobermann och rottweiler. Från moderns sida har han chefer och en fjärde ras, vi tippar på karkeakarvainen(?) ras - med tanke på pälsen och skägget hans. Skägge trimmar vi alltid nu och då med köks saxen, inte pga ytliga skäl, men vi vill inte ha vattenskada i bostaden. 

Han är atletisk. Han har snabbhet men är samtidigt väldigt kvick i tassarna. Kroppskontrollen är superbra om man jämför med andra lika stora hundar. Han har ända sen liten hamnat parkoura efter Zach i skogen, så inte så konstigt att det delområdet har utvecklats.

Imellan känns det att typen inte förstår att han är en STOR hund. Ligger du skönt i soffan kan han komma och tycka att det är ännu skönare om han kastar sej på en. Tränger sej till ställen som definitivt är för trånga för honom, som exempelvis under sängen. Han kommer med vart som helst bara han får ens en smula kärlek. Han är så närhetssjuk. Men samtidigt är det nog ganska härligt. Hans grej är att parkera sitt huvud mellan någons knän och där är han så länge man paijar honom. Att spoona är det bästa han vet!

Såhär kan man också sova

Eddy är somsagt en kärleksfull hund... men inte till främmande. Om någon okänd knackar på får den personen en höra en ordentlig orkester. Det låter grymt farligt (och kombinerat med hans utseende kan det bli en rätt skrämmande situation) men han gör absolut ingenting. Samma kramsjuka kompis är det som håller lite ljud för sej bara. Man ger honom lite tid så är han innom kort och parkera sitt huvud mellan knäna på den nya bekantskapen.

Hård och vakta är han också! Det märks klart att tomten redan är hans område. Vi brukar oftast ha hundarna fria på tomten, vi har nämligen märkt att det inte äventyrar så mycket, speciellt om vi är ute. Om vi jobbar inne i huset kan det hända att de tar en sväng i närterrängen. Somtur finns det inte grannar nära. Den ena grannen som har huset några hundra meter bort tycker bara det är trevligt då de far på ett snabbt besök nångång nu och då.

När grannen gör sin kvällslänk springer Eddy till tomtens gräns och börjar skälla. Han följer henne med tomtrgränsen ända tills vår tomt tar slut, sedan vänder han nöjt om. Bärplockare har inte något att göra nära vår tomt, det ser vår vakt till. Inget negativt med det, en bra reaktion av honom tycker jag. Han släpper nätt och fint till gården dem han känner, men okända har inget att göra där - om inte jag eller Marko far emot och önskar dom välkomna, då släpper han dom förbi sej. Ljuvliga Eddy <3 fastän man är ensam hemma en mörk kväll behöver man inte oroa sig då man har en sådanhär vakt!

Trix kan han inte lika mycket som bror sin - men han kan dedär vanliga grejjerna. Jag anser viktigare dedär att han hålls nära när man är ut och gå, samt förstår vårt kroppspråk fruktansvärt bra.

Höghusområden och bilvägar får honom nuförtiden att bli jätte stressad. Örona faller och man ser att han inte är nöjd. Inget traumatiskt har hänt, det har bara börjat ändrats sådär såsmåningom - trots våra försök att hindra denhär förändringen. Nåväl, det är inte mycket kvar mer, snart har vi flytt framför oss.

Fåglar skall nog inte ha pokestopp i hundparken, de får nog eld i reven om de gör detta misstag. Alla hundar är dock välkomna och han är alltid allas kompis. Socialt smart gosse. Med människor behöver han igen lite tid. Vissa fösöker lite med tvång få honom att gilla sej, ja, då händer precis motsatsen. Då man ger honom tid, far på huk och låter honom närma sej, får man en vän av denär hunden :)

Världens bästa muskelknutte, skulle aldrig någonsin byta bort denhär tåntten<3

-Matilda

OBS. Fastän jag älskar denhär hunden till månen och tillbaka önskar jag imellan att hans svans skulle bli imellan en dörr eller något. Dendär svansen är som en piska! Förra farstudörren blev det en skåra i då hans svans hacka på där allti man kom hem. Mina ögon lider dagligen av den och lillemannen flyger på rygg då den slår till över ansiktet eller bröstkorgen.

OBS. OBS. läs förra OBSen med glimten i ögat - jag är ju då inte en djurplågare.

Sielu lepää / Själen vilar

Eikö se kuulukkin nykyään sanoa että no filter, jos maisemat näyttää tuolta ilman muokkausta?

Tällaisten maisemien saattelemana tulen jatkossa ajelemaan kotiin töistä.

Joka kerta kun tulen tälle hiekkatielle minulle tulee rauhallinen olo - kotoisa olo. En ymmärrä miten pölyinen ja keskeneräinen talo voi jo tuntua kodilta?

Sielu lepää.

-Matilda-

Ska man inte i dagens läge säga no filter om vyerna ser ut såhär utan redigering?

I framtiden kommer jag köra hem från arbete med dessa vyer från bilfönstret.

Varje gång jag vänder in på denna sandväg känner jag en våg av lugn som kastar sej över mej. Jag känner mej hemma. Det är konstigt hur ett dammigt och halvfärdigt hus kan redan kännas som ett hem.

Själen vilar här.

-Matilda-

Pipodagar

Ja då var den dagen här - man fick (äntligen?) gräva fram en mössa! Första dagen då jag smattade på mössan och hyllade mina öron med värme. Måste medge att dessa väder kom ganska passligt. Hade nämligen en ganska så b a d h a i r d a y ! Så va passa bättre än att gömma det under ett grannt och fint tyg.

Dagen börja alltså bra, men arbetsdagen sluta inte lika hophejssan. 

I mitt arbete går arbetsmängderna i vågor. Imellan är det lugnt medan alltid nu och då kommer det en tsunami. Denhär veckan är det en jämn men stor våg. Större helheter som måste funderas ut, men framförallt mycket smått pjått som tar tid och ork. Så tankarna var ganska splittrade. Bestämde mej för att gå och söka en take away kaffe från R-kiosken innan jag skulle styra mot Heureka, förberedelser inför en skolning.

I R-kiosken kastade jag kaffemuggar omkring på golven varefter väskan tänkte riva ner en ständi full med chokopatukkan. Gick iväg mot bilen och spillde kaffe över mina papper jag hade i handen. När jag väl kom ner till parkeringshallen gick jag och satte min kaffekopp på någon annans bil och började riva i handtaget (exakt samma bil och samma barnstol på baksätet så det tog en stund innan jag fattade vad  jag höll på med). Flyttar mej några bilar åt sidan och bestämmer mej sen för att kasta alla papper runt omkring bilen och t.o.m under bilen! Hur är det liksom möjligt ens att få dessa A3:or dit kastade?

Där var jag med rumppan i vädret och samlade mina papper.

Inte väl med det, utan som socker på tårtan så tänkte jag köra på en cyklist som ploppa fram från en buske mitt i allt.

Så ja, vad kan man säga. Det gick ju inte precis som i strömsö den resan från kontoret till bilen :D men såna dagar kommer imellan. Man måste väl hitta någon knapp som re-botar. Min är definitivt lillemannens leende. Glömde hela denna fadirulla när jag steg in på dagisgården och såg min lilla älskade busunge skratta och springa mot mej :)

Skulle ju nog i och för sej vara helt bra att hitta en re-bot knapp man kan använda on the go liksom. Har ni någå förslag? Vad brukar ni göra då allt bara vill, jaa, skita på sej?

Denna kopp var inte långt ifrån att hitta sej i väggen... oftast brukar en kaffe ge lite lugn och energi samtidigt. Denna gång gav den bara falskt hopp och smutsiga papper.

Bättre arbetsdag imorgon!

-Matilda

Baby play-list

Meidän poju tykkää musiikista ja tanssimisesta (eli paikallaan pyörimistä ja steppaamista hoiperrelleen). Tietyt rytmit saa tanssikärpäsen esiin kun toiset lumoavat hänet ihan totaalisesti - eli toisin sanoen rauhoittavat.

Ajattelen että nuo jotka kaappasevat hänet aivan toiseen maailman ovat hänen "lempibiisejä". Näistä on m.m ollut apua kun äiti tai isi ei ole ollut paikalla. Varsinkin ensimmäiset yökyläilyt... kiitän herraa pilvien päällä että Bieber on olemassa! Sillä ehdoton ykkönen, meilkein ensimmäisestä hengenvedosta asti tähän päivään saakka on ollut:

JUSTIN BIEBER - Love yourself

Pelkkä ääni, pelkkä video tai yhdistettynä - kaikki toimii. Mikä ikinä kitinä, huuto, protestointi tai muu olisi päällä, tämän biisin alkaessa se loppuu kuin seinään. Tähän biisin on myös hyvä nukahtaa, toimii niin pienille kuin isoille pojille - todistetusti.

Pikkunen n.2kk

Yritin raskauden aikana aivopestä pikkusta tykkäämään The Piano Guys:in biiseistä - en todellakaan Bieberistä. Ei sillä että tuo olisi huono biisi, ihan hyvähän se on, mutta miljoonannen kerran jälkeen se rupeaa jo tuntumaan hieman kuluneelta - omaan korvaan siis. Pikkumiehen mielestä se on yhtä mahtava kuin ensimmäisen kerran jälkeen. Joten eiköhän se toinenki miljoona kulu puhki jossain vaiheessa...

Muut biisi meidän Baby play-listillä ovat:

Wiz khalifa ft. Charlie Puth - See you again

One Direction - You and I
Colbie Caillat - Try
Charlie Puth - One call away
Shawn Mendes - Stitches
Shawn Mendes - Treat you better
Justin Bieber - Sorry
Taylor Swift - Wildest dreams

Tiedän että pojillani on myös oma soittolistansa. Nyt en osaa sanoa mitkä biisit siihen listaan kuuluu. Hyviä biisejä ainakin. ZZ Top - I gotsta get paid tyyppisistä biiseistä Zara Larssoniin.

Tämän lisäksi on jonkun verran lauluja jotka toimii tietyssä mielentilassa :D mutta yllä listatut ovat varmoja valintoja!

Ajattelin sunnuntain ja seinillä olevien puurojen kunniaksi kirjoittaa tällaista tänään. Bieber pelasti taas kerran päivän ja auttoi pikkumiestä syömään kunniakkaasti iltapuuron loppuun! Ja vieläpä ison lautallisen. Thank you Justin Bieber!

-Matilda

Vår gosse älskar musik och att dansa (alltså snurra runt på stället och steppa obalansserat omkring). Vissa rytmer gör att han börjar jamma för fulla muggar medan andra förtrollar honom helt totalt - alltså lugnar. Så jag har tacklat dethär i mitt huvud på det viset, att de låtar som för honom till helt andra världar är hans "favoritlåtar".

Låtarna som är listade under har hjälpt på traven då mamma eller pappa inte varit tillgängliga. Speciellt första övernattningarna utan oss... jag tackar den skäggiga gubben uppe på molnen att Bieber finns! För lillemannens absoluta favorit, ja, nästan fr.o.m första andetaget till denna dag har varit:

JUSTIN BIEBER - Love yourself

Denna låt är lösning till alla världens bekymmer. Det är som att vår son har en Bieber knapp inbyggd. Hur sur, lessen eller ont man än har fått, så när denna låt sätts på leker alla sår. En bra låt att somna till också, för både stora och små (som ni ser på bilden ovan).

Under graviditeten försökte jag hjärntvätta vår lilleman att gilla The Piano Guys. Trots mina försök så har vi landat helt någon annanstans i musiksmaken, hmm. Hur som haver, här är andra låtar som man kan kalla lillemannens favoriter:


Wiz khalifa ft. Charlie Puth - See you again

One Direction - You and I
Colbie Caillat - Try
Charlie Puth - One call away
Shawn Mendes - Stitches
Shawn Mendes - Treat you better
Justin Bieber - Sorry
Taylor Swift - Wildest dreams

Jag vet att pojkarna i hushållet har en egen musiklista också. Måste medges att jag faktist inte vet alla låtar som finns på den. Bra låtar vet jag att de lysnnar på. Har imisstag hört att ZZ Top - I gotsta get paid rullar på i bakgrunden när de städar, eller någon Zara Larssons sång.

Utöver dessa finns det en hel del låtar som funkar i ett visst tillstånd :D men listade låtarna funkar garanterat!

Jaaa.. tänkte skriva dethär söndagen till ära, men lika mycket till gröten på väggarna också. Bieber räddade igen en gång dagen och fick lillemannen att äta upp all sin kvällsgröt. En mega portion ännutill. Halleluja! Thank you Justin Bieber!

-Matilda

Vanhempainilta / Föräldrakväll

Hellou adulthood - tai sit ei. Mutta ensimmäinen vanhempainilta on nyt koettu.

Ajatella että poikamme on jo näin 'iso'. Vanhempainiltoja ja kehityskeskusteluja... vai mikä lie on nimeltään. Mutta pointti oli, että niin nuo lapset kasvaa, ei sille nähtävästi voi y h t ä ä n mitään.

Outoa tämä elämä.  

Jos tämä on yksi etappi aikuistumisen tiellä niin Marko jäi vielä lapsukaisen tasolle. Kyseinen lapsi joutui nimittäin jäämään rakennushommiin. Pelottavaa että olen huushollin ainut aikuinen - mutta onneksi se putki katkeaa piakkoin pojan kehityskeskusteluun ;)

Toisaalta luulen, tai tiedän, että kumpikaan meistä ei ikinä oikeastaan kasva ihan sillai oikeasti aikuiseksi. Me ollaan kyllä ikuisia lapsia molemmat - ainakin sielunsyövereissä vaikka kasvot rypistyykin aikanaan.

Kiitokset minun 'mukamas aikuistumisesta' menee Emilialle joka tuli hoitamaan pikkumiestä vanhempainillan ajan :) hänen sanoin "Lihapullatime".

-Matilda-

Hellou adulthood - eller sen inte. Men första föräldrakvällen är nu check.

Tänka sej att vår son redan är så 'stor'. Föräldrakvällar och utvecklingssamtal. Nog växer de bara dedär små busarna och det är i n g e t man kan göra åt det.

Konstigt dethär livet.

Om dethär är en etapp på vuxenvägen så förblev Marko på barnstigen. Det barnet hamnade nämligen bli och grejja på husbygget. Skrämmande att vara ända vuxna i hushållet, men somtur har vi utvecklingssamtal snart och han kan hoppa med på vuxentåget ;)

Fast egentligen tror jag, eller vet jag, att ingendera av oss kommer någonsin bli sådär påriktigt vuxen. I oss båda bor nog ett evigt litet barn som håller sig med fastän ansiktet får en rynka eller två.

Man får tacka Emilia av mitt 'låtsas bli vuxen steg' då hon kom och sköta lillemannen under föräldrakvällen :) "Köttbullstid" som hon kallar det. 

-Matilda-

Arbete bara / Työtä vain

Igår ordnades det för andra gången School Action Day! Ett evenemang som får 7 000 barn att röra på sej under en dag. Vanda, Esbo och Helsingfors ordnar i sammarbete med idrottsföreningar denna dag. Utöver de tiotals idrottspunkterna var fri brandkåren, polisen och akutvårdagre och presenterade vad de gör. Barnen fick gå in i fordonen och inspektera alla redskap. Plus en halvtimmes show mitt åt dagen var bl.a Duudsonit var och hade eget programnummer ;)

Efter en diskussion med dessa två jappar kunde jag inte låta bli att knäppa en bild på oss, hehe.

Mina arbetskolleger (i princip). De jobbar med Skolan i rörelse, det jag jobbade med innan mammaledigheten.
Vår uppgift under dagen var inte så svår. Att diskutera med människor och göra Vanda stad synligt - och att dricka kaffe!

...mera kaffe.

Dagens program innehöll skolning. Det var Björn- och indianstig samt hur man kan använda naturen och daghemmets omgivning för att aktivera barnen / daghems vardagen. Vi byggde tipin, dansa soldans, målade ansiktsmålnings osv. Allt man kan tänka sej att indianer gör (ända som harmade var att jag inte hade pilbågarna med, matkahuolto hade lyckas tappa bort dem någonstans... kanske imorgon).

-Matilda

-.-.-.-.-.-.-.

Eilen järjestettiin toista kertaa School Action Day. Tapahtuma joka liikuttaa 7 000 lasta päivän aikana. Vantaa, Helsinki ja Espoo järjestävät yhteistyössä urheiluseurojen ja -liittojen kanssa kyseisen tapahtuman. Monen kymmenen liikuntapisteen lisäksi paikalla oli vapaapalokunta, poliisit ja ensihoitajat esittelemässä ajoneuvojaan ja välineitään. Lapset saivat mennä katsomaan ajoneuvojen sisälle ja kokeilemaan välineitä. Tämän lisäksi oli puolituntinen show jossa m.m Duudsonit olivat esiintymässä ;) Minun ja kollegoideni tehtävä oli promota Vantaata ja meidän toimintaa, keskustella ihmisten kanssa. Verkostoitumista ja kahvin nautiskelua. Tärkeää, mutta mukavaa työtä :)

Tänään oli Seikkailuliikuntatyöpaja - koulutus. Ohjasin ryhmälle Karhu- sekä intiaanipolun ja keskustelimme siitä miten luonto ja päiväkodin ympäristöä voi hyödyntää lasten liikuttamiseen ja arjen aktivoimiseen. Rakensimme tipejä, tanssimme aurinkotanssia, teimme 'sotamaalauksia' jne. Minua jäi tosin harmittamaan se että tilaamani jouset eivät ehtineet tähän koulutukseen. Matkahuolto oli onnistunut hävittämään paketin... höh.

Huomenna sama koulutus - toivotaan että matkahuolto löytäisi jouseni jostakin... perjantaina sitten toimin jalkapallo tuomarina! Pitääpä muuten laskea kuinka monta kertaa minulle huudetaan: PUUSILMÄ! :D

-Matilda

Äitiysloma / Mammaledigheten

2015 

Kesäkuu / Juni : 

Ensimmäinen äitiyslomapäivä - remppaamassa äidin asuntoa

Första mammaledighetsdagen - remppande i mammas lägenhet

Viimeinen happihyppely ennen synnytyssaliin menoa (hieman univelkaa jo tässä vaiheessa)

Friskt luft innan vi gick in i förlossningssalen (rätt så bra med sömnbrist i detta skede redan)

<3

Heinäkuu / Juli :

Perhe-elämään totuttelu

Vänja sej med familjelivet

Suvun vanhin ja nuorin tapaavat ensimmäistä kertaa <3 viisi sukupolvea

Släktens äldsta och yngsta träffar varann första gången <3 fem generationer

Elokuu / Augusti :

"New little prince"

Ristiäiset - Dopet

Syyskuu / September :

Löysin peppuni uudestaan - muutaman vuoden jälkeen tiemme kohtasivat taas <3

Det gick några år, men i september korsade våra vägar - en gammal vän hittades igen! <3

Lokakuu / Oktober :

Korkeita paikkoja pelkäävä mommo lensi koneella taivaalle, ja alas liisi coolin mommo ikinä!

Flygplanet förde upp en höjdsräckig mommo, men ner  gled världens coolaste mommo!

3,5 kuukautisena hän kyllästyi paikalla oloon - nyt lähdettiin möngertämään eteenpäin! Tämän päivän jälkeen olemme sitten juosseet tyypin perässä....

Som 3,5 månader gammal hade gossen blivit trött på att vara stilla - nu börjades de ålas fram! Efter denna dag har vi sen sprungit efter typen...

Marraskuu / November :

Pikkunen oli aina mukana torstain säbätreeneissä. (En yhtään yritä vaikuttaa lajivalintaan ;) )

Lillen var alltid med på torsdags träningarna. (Försöker inte alls påverka grabbens sportintressen ;))

Joulukuu / December :

Tämä äiti oli ensimmäistä kertaa eri paikassa pikkumiehen kanssa! Naisten salibandyn MM-kisat Tampereella mahtavien HAHY-laisten kanssa!

Denhär mamman var första gången på annan plats än lillemannen! Daminnebandy VM i Tammerfors med supergänget HAHY! 

Jouluaatto ja pikku amorimme :-* pus 

Julafton och vår lilla amor :-* puss

Ensimmäinen oma lapsijoulumme <3 ...ja hieno feikkikuusi..

Första egna barnjulen <3 ...och en fin fejkjulgran...

2016

Tammikuu / Januari :

Perheaikaa parhaimillaan!

Familjetid som bäst!

Puolivuotiaana aloitimme toden teolla totuttelun soseisiin, tässä iässä hän oppi seisomaan tukea vasten (JA SANOI MAMMA ENSIMMÄISEN KERRAN)

Hardcore bekantning med sosén och som 6 mån lärde han sej att stå mot stöd (OCH SA MAMMA FÖRSTA GÅNGEN)

Tammikuussa neulomiskärpänen iski taas - tässä yritän tehdä Eddylle lämpöasua :D

I januari hittade jag sticknings ivern igen - här försöker jag sticka värmedräkt åt Eddy :D

Helmikuu / Februari :

Lelut eivät enään kelvanneet, keittiökauhat oli se juttu

Leksakerna dög inte mera, nu var det köks slävarna som gällde

Pelkkä tukea vasten seisominen muuttui nopeasti inventaario innoksi ja kiipelyksi...

Stå mot stöd stadiet böt hastigt till inventarie hunger och klättringslust

Lähdössä ensimmäiselle treffeille kultakimpaleen syntymisen jälkeen

Påväg på vår första dejt efter guldklimpen föddes

Maaliskuu / Mars :

Palkkasin kotiapulaisen...

Jag anställde en hemreda...

Ensimmäinen käynti tontillamme

Första besöket på vår tomt

Huhtikuu / April :

Ostimme tontin - tässä uunituoreet metsäpläntin omistajat

Vi köpte tomt - pappren underskrivna och vi ägde en skogsplänt

Pikkumies hurahti kirjoihin ihan täysillä - päivässä tuli luettua kirjoja muutama sata kertaa :D

Lillemannen blev bokgalen - man läste några hundra gånger samma böcker :D

Toukokuu / Maj :

Mixed feelings - Pikkumiehen ensikoti ei ollut enään meidän

Mixed feeelings - Lillemannen första hem var inte längre våran

BLOGI ALOITETTIIN - BLOGGEN STARTADES

(Tän kuva pitäis kuvailla räikyviä aplodeja samalla kun raketteja lentelee ja paukkuu ja luvassa on kertakaikkisen henkeäsalpaava ja ikimuistoinen show... mmhm)

(Denhär bilden skall framkalla en tanke av jordskallrande aploder samtidit som raketer flyger och smäller omkring och man vet att det blir en otrolig, hjärtstoppande, show... mmhm)

Kesäkuu / Juni :

Kuka tää on? - Rakentaminen alkoi toden teolla. Tämän kuukauden aikana tällainen mies eksyi pari kertaa meidän luokse? Harvoin siis näki tätä tyyppiä

Vem e dehä? - Byggandet for frammåt med stormsteg. En sånhär man tappa bort sej imellan till vår lägenhet? Det var alltså sällan man så denna typen

Maailman söpöin ja ihanin pikkuvesseli täytti 1-vuoden <3 (täältä löytyy 1 v kirjoitus ja picnic bileistä postaus myös)

Världens sötaste och härligaste busunge fyllde 1-år <3 (härifrån hittar 1 års texten och partaij inlägget också)

Heinäkuu / Juli :

Minun kotiapulaista käyettiin myös välillä orjatyövoimana rakennusmaalla

Min hemreda använde vi imellan som slavkraft på bygget

Siis mun sydän sulaa... eikö teidänki? 

Mitt hjärta smälter... gör inte ert också?

Heinäkuuhun mahtui monen monta rantapäivää - meidän vesihirmu suorastaan vaati niitä ;)

Juli rymde mången strand-dagar - vårt vattenmonster krävde ju det ;)

Elokuu / Augusti :

Äiti täytti vuosia ja leikkipuiston jälkeen tie vei ravintolaan
(Vaikka näemme viikottain monesti ja olemme yhteydessä päivittäin niin ei noitten naamoihin sitten kyllästy millään, en tiedä miten se on mahdollista mutta näin se VAAN on. Minun ihanaiset <3)

Mamma fyllde år och efter lekparken förde vägarna oss till en restaurang

(Fast vi ser varandra flera gånger under en vecka och är i kontakt dagligen så tröttnar man inte på dedär två ansikterna, jag vet inte hur det är möjlligt men så är det nu bara. Mina bästaste <3)

Pikkumiehen ensimmäinen päiväkotipäivä ja minun ensimmäinen työpäiväni

Lillemannens första dagisdag och min första arbetsdag



Tähän se äitiysloma sitten loppui... 
Här tog min mammaledihet slut....



Niin kuin olen aikaisemminkin kirjoittanut, tämä kulunut vuosi on ehdottomasti ollut elämäni paras. Paljon ehti tehdä ja isoja muutoksia oli enemmän kuin yksi. Lapsen syntymisestä talon rakentamiseen. Ja sydäntäni lämittää aina kun ajattelen että sain taas vanhan ystävän mukaan elämääni! Mikä voitto.

Kiitos kaikille jotka olitte tekemässä kuluneesta vuodesta tällaisen kuin se oli - täydellisen <3



Som jag tidigare också har skrivit så var det gågna året definitivt det bästa. Hann göra mycket och det var mer än en stor förändring som skedde. Från att vår son föddes till att bygga ett eget hem. Utan att tala om vännen som hittades efter flera år och är aktivt med i mitt liv idag. Sån vinst det var!

Tack till er alla som var med och gjorde det gågna året till det det var - alltså perfekt <3