20 elokuuta 2016

Konstiga grejjor / Outo juttu

Idag hände något absurt...
Jag hade gossen i ena handen och hundarna i andra. Vi var ute på en liten promenad. Bestämde mej för att vi skulle gå ett varv till hundparken. När jag närmar mej parken ser jag inga hundar där, men två människoskepnader nog. 
En man och en kvinna sitter på bänken i hundparken. 
Jag går ett snäppe saktare än vanligtvis så de har tid att reagera på mej, eller ja, oss. När jag kommer till porten släpper jag hundarna loss (som man alltså brukar naturligtvis göra då man stiger in i en hundpark...). Våra gossar är glada, och speciellt Zach älskar allt och alla, så han ville förståss fara och hälsa på dehär typerna. Mannens reaktion på detta:

"Dra åt fi***n" och "Gå ti he****e jä**a byrackor"
Därpå vifta händerna så sjutton och fötterna sparka mot hundarna. Somtur förstod våra hundar att hållas på avstånd, annars skulle nog nosen fått en smäll...
Försökte lugnt berätta åt honom att de är snälla och vill bara hälsa. Att de inte kommer göra honom något.
Som svar fick jag en argsint och lång stirrning. Helt klart hade jag gjort något fel då jag hämtade mina hundar till en hundpark. De satt ju där för sig själva, utan hundar, så jag hade säkert förstört stämmningen. Eller något.
För klarhetens skull påpekade jag till mannen "dethär är ju sist och slutligen ändå en hundpark".





Konstig och förvirrande situation på alla vis :D
Mannen var inte full eller på annat vis "yrig". Han var riktigt stiligt klädd och verkade att vara klar i huvudet. Förnuftig skulle jag ändå inte kalla honom, ja, ni förstår.

Så, sådant. Dela gärna med er om ni har haft liknande situationer och har det då i så fall klarnat vad orsaken till ett sådant beteende kan vara?
(En förklaring som jag kom och tänka på var, att han är rädd för hundar. Men om det är the case, så har jag ingen blekblåaning om varför han bestämt sej för att fara och spendera tid på en bänk i en HUNDpark - närmaste bänk utanför hundparken skulle varit sisådär 20 m bort? hmm - uprepar... förvirrande)


- Matilda 





Tänään tällainen insidenssi...

Poika yhdessä kädessä, koirat toisessa. Olimme aamukävelyllä ja päätin sitten että mennään pikavisiitti koirapuistoon. Kun lähestyn puistoa näen että koiria siellä ei ole, mutta kaksi ihmishahmoa näkyy. 
Mies ja nainen istuu yksikseen koirapuiston penkillä. 
Hidastan vauhtia ja annan heille aikaa nähdä meidät. Päästän koirat irti (niin kuin siis yleensä tehdään kun mennään koirapuistoon...). Meillä on iloiset koirat, ja varsinkin Zach rakastaa kaikkia ja kaikkea, joten hän halusi käydä moikaamassa. Miehen reaktio oli seuraavanlainen:
"Painukaa vi***n siitä" ja "Hel****iin nyt siitä sa***na"

Samalla jalat potki kohti koiria ja kädet heilu tuhatta ja sataa. Onneksi meidän kaverit tajusivat pysyä kauempana, muuten kyllä monoa kuonoon olisi tullut...

Yritin siinä rauhallisesti kertoa että killttejä ovat, haluavat vain moikata. Eivät tee mitään pahaa.
Vastaukseksi sain vain vihaisen ja pitkän tuijotuksen. Selkeästi olin tehnyt jotakin väärin kun toin koirani koirapuistoon. He kuitenkin istuvait siellä kahdestaan ilman koiria. Pilasin tunnelman. Tai jotakin.

Tokaisin lopuksi vain että "no koirapuistohan tämä on".




Hämmentävä hetki kaiken kaikkiaan :D

Mies ei ollut humalassa tai "sekaisin". Ainakaan näyttänyt siltä. Siistit vaatteet ja selväjärkiseltä vaikutti. Tai no, en välttämättä selväjärkiseksi sanoisi, mutta ymmärrätte mitä ajan takaa.

Tällaista tänään. Jos jollakin on samankaltaisia kokemuksia takataskussa, jakakaa mielellään ja kertokaa toki jos tulee mieleen jokin selitys tämän miehen käytökselle?

(Koirapelko minulle tulee mieleen, mutta en kyllä ymmärrä siinä tapauksessa miksi ihmeessä mennään hengaamaan koirapuistoon penkille - kun about 20m koirapuistosta on uudet hienot penkit? hmm - toistan... hämmentävää)


- Matilda 



Huom! Ymmärrän toki että tällaista raatelijakoiraa voi pelätä.


Ei kommentteja:

Lähetä kommentti

Sana vapaa, anna mennä vaan! / Ordet är fritt, låt fara bara!