09 syyskuuta 2016

Metsätoimisto / Skogskontor

Tämä perjantai oli pyhitetty toimisto- ja suunnitteluhommille. Perinteisesti toimistopäivänä istutaan toimistossa, omassa huoneessa ja kerätään niskakipuja.

En sano ettenkö olisi sortunut tähän – siis tekemään ns. normaalia toimistopäivää. Mutta tänään toimistopäiväni näytti tältä:






Lähdin 'oikealta' toimistolta kymmenen aikoihin, kone kainalossa. Suuntasin kohti koulua jossa tulen ensi viikolla pitämään koulutuksia. Kävelin koulun lähimaastossa ja merkitsin itselleni ylös missä aion pitää mitäkin toimintaa koulutusten aikana.

Tämän jälkeen pidin lounastauon. Nautin kanasalaatistani ja kahvistani auringonpaisteessa. Sitten otin koneen esiin ja jatkoin työntekoa kunnes oli aika laittaa kamat kasaan ja mennä hakemaan pikkumiestä päiväkodista.


Totaalisen ihana toimistopäivä! Sain nauttia auringon paisteesta, raikkaasta ilmasta, liikunnasta, vältyin liikaistumiselta ja työtoverit (oravat) pitivät seuraa ja tarjosivat naposteltavaa (käpytynkiä tippuilli aina välillä viereeni). 

Joku voisi/varmasti sanookin että eihän tuo ole työntekoa, että tämä on  ”sluibaamista”. Olen vain täällä metsässä ja nautin elämästä. Työnteko pitää olla raskasta, kiireistä ja saada puhdin pois että illalla ei jaksa mitään muuta kuin vain olla.

En siis vedä tätä hatusta. Monet ovat sitä mieltä että metsätoimisto on väärin.
Voin kumota väitteen, että tämä ei olisi toimivaa. Sillä:

Ensinnäkin, lounastaukoni kesti n. 15 min, huomattavasti lyhyempi kuin muuten. Minulla ei mennyt aikaa siirtymisiin – toimistolta ravintolaan ja takaisin. Tehokasta, eikö?








Toiseksi, raikas ilma pitää ihmisen virkeänä. Monet toimistolla valittavat sitä kun rupeaa väsyttämään kun tuijottaa konetta monta tuntia putkeen. Eikö työnteko sujukin paremmin kuin on virkeä?

Kolmanneksi, työergonomia on parempi ja muuntautuvampi. Toimistolla istut koko päivän, minun työ”asentoni” tänään olivat m.m kävely, kyykkyistunta, seisominen, makuuasento ja lista voisi tosiaan jatkua vielä. Mikä on keholle luonnollisempaa, istuminen vai luova liikkuminen?





Neljänneksi, vaihtelu virkistää. Tämä seikka ei ikinä muutu, se pätee niin lapsiin kuin aikuisiinkin. Onko se vaihtelu toimistolta-metsään vai metsästä puistoon tai mikä vaan. Onhan se aina kiva kun ei tarvitse samoja seiniä tuijotella?

Viidenneksi se, että oman toimistonsa valitseminen on hauskaa. Eikö tunne siitä että pystyt vaikuttamaan omaan työhön ja työympäristöön ole innostavaa? – Ehkäpä jopa  rupeat odottamaan sitä että pääset taas töihin.

Kuudenneksi voisin laittaa innovatiivinen ajattelu. Ainakin omalla kohdallani se että pääsen eri ympäristöön työskentelemään auttaa uusien näkökulmien löytämisessä. Tämä piirre on arvostettu työnantajien/esimiesten keskuudessa. Jos metsätoimisto voi kannustaa tähän, eikö siihen pitäisi antaa mahdollisuus?

Omalla kohdallani myös se että pääsen koulutuspaikalle suunnittelemaan, se auttaa kokonaisuuden hahmottamisessa. Kävelin tänään intiaanipolun (Seikkailuliikunta työpajaan liittyen – joka on ensi viikon ohjelmassa) läpi ja pystyin työstämään eri pisteiden sisältöä juuri siinä paikassa missä kyseinen asia toteutuu käytännössäkin. Antaa varmuutta oman työhön.




Lisäksi se että omassa työssäni kannustan johtajia/työntekijöitä, oikeastaan kaikkia jotka tulevat koulutuksiini, irtautumaan niistä ”normaaleista” rutiineista. Vaikka useasti käytetäänkin sanontaa ”Tee niin kuin sanon, älä niin kuin teen” niin en halua itse tässä asiassa turvautua siihen sanontaan.

Haluan omalla esimerkillä näyttää kaikille että tämä on mahdollista!

Näyttää, että tämä voi olla tehokas työskentely muoto ja painottaa sitä että työnteon voi tehdä hauskalla tavalla. Työnteosta SAA nauttia – sen ei tarvitse olla pakkopullaa.

Siinähän oikeastaan yksi lisä pointti. Kun nauttii työstään ja saa toteuttaa itseään, niin burnoutit ja muut sairaslomapäivät varmasti vähenee! Uskallan väittää että se on jokaisen työnantajan unelma. Iloisia, tehokkaita ja terveitä työntekijöitä tupa täynnä.

En sano että joka päivä pitäisi olla metsätoimistoa. Välillä se ei kerta kaikkiaan ole mahdollista. Jos tarvitsee nettiyhteyttä jatkuvasti työssään niin pitää hankkia langaton netti tai puhelin jossa on internet yhteys. Silloin tämä seikka ei ole este. Mikäli internetyhteyden järjestäminen ei onnistu, niin voihan silloin tehdä osittaisen metsätoimisto päivän. Aloittaa aamun poissa toimistolta ja kirjaa ylös tehtävälistalle ne asiat mitkä vaativat internetyhteyden. Problem solved.





Toisaalta, joissakin työpaikoissa tämä ei vain ole mahdollista. Esimerkiksi siskoni työssä – pankissa. Ehkä jonain päivänä joku innovatiivinen pankki ottaa tästä kopin ja lähtee kehittämään ulkopankkeja ;) tai ulkopankkipäiviä/tilaisuuksia, ken tietää – toivottavasti!
Mutta siihen asti niin ehkäpä kehityskeskusteluita, aamupalavereita, ryhmäkokouksia ja muita samantyyppisiä voi pitää toiminnallisesti.

Kehityskeskustelu sauvakävelyn parissa tai ryhmäkokouksia ulkoliikuntapuistossa tms.

Paljon tästä on tietenkin kiinni omasta esimiehestä/työnantajasta. Minun tapauksessani tilanne meni niin että kipaisin esimieheni oviaukolle ja sanoin ”Mä ajattelin mennä mettää pitää toimistopäivän, onks ok?” Sain vastaukseksi: "Hyvä idea, anna mennä vaan!".

Esimieheni ja minä olemme aika samalla aaltopituudella näissä asioissa. Meillä yhteistyö toimii ja hän luottaa minuun työntekijänä ja antaa vastuun tehdä asioita omalla tavallani. Mielestäni tämä on mahtava piirre esimiehessä. Antaa mahdollisuuden työntekijälle toteuttaa itseään. Tämä metsätoimisto idea tukee työtäni kaikilla mahdollisilla tavoilla.

Jos olet opettaja/esimies tai muussa työssä jossa vastaat jostakin ryhmästä, vie heidät pois toimistolta - haasta heidät kokeilemaan jotakin uutta työskentelytapaa. Tämä antaa sinulle enemmän kun uskotkaan ja epäilen että rivistöstä kuuluisi kauheasti vastalauseita.

Suosittelen siis kyseistä työmuotoa kaikille. Jos et ole kokeillut tätä vielä, anna sille mahdollisuus!

(Jos esimiehesi tyrmää tämän idean sanoppa että hän käy lukaisemassa tämän tekstin. Mikäli sekään ei auta niin laita minut koputtelemaan hänen oventaakse ;D hehe. Käyn nimittäin mielelläni näitä keskusteluita, sillä tiedän kyseisen työskentelytavan hyödyt. Niin oman kokemukseni kautta, mutta todistanut tämän toimivuuden parissa muussakin paikassa - oman työni kautta)


Eipä tässä muuta - hyvää viikonloppua kaikille! :)

- Matilda





Kontorsfredag med planering och pappersarbete. Vanligtvis är man på kontoret, vid sitt bord, sittande på en stol och skaffar nackspärr åt sej.

Visst har jag själv också fallit i denna fälla, att sitta på en stol och stirra på skärmen i evigheter. Men idag såg min kontorsdag ut såhär:





Jag lämnade ’riktiga’ kontoret kring tio med datorn under armen. Tog riktningen mot en skola som jag skall nästa vecka fara och ha några skolningar vid. Skolan har fina utevistelse platser och fin skogsterräng helt bredvid. Jag gick omkring i skogen och märkte ner åt mej var jag skall ha programpunkter under mina kommande skolningsdagar.

Efter dethär höll jag en lunchpaus. Njöt av min hönssallad och drack en kopp kaffe i solenskenet. Sen drog jag fram datorn och börja knappra tills det var dags att lämna skottan och gå till dagiset för att söka min lilla guldklimp!

Otroligt härlig kontorsdag! Jag fick njuta av solen, frisk luft, motionera, behövde inte vara med om sittdöden och arbetskamraterna (ekorrar) höll mej sällskap och bjöd på snacks alltid imellan (gnagade kottbitar föll ner från träden).





Det finns personer som anser att dethär inte är ordentligt arbete, att man ”sluibar”. Att jag bara är i skogen för att ta det lugnt och njuta av livet. Arbete måste vara jobbigt, stressigt och suga all livslust av en, så man inte orkkar annat än rasa ner på soffan efter en arbetsdag.

Jag drar inte dethär från hatten. Många är av den åsikten att kontorarbete skall göras på kontoret, ingen annanstans för att det är oeffektivt. Jag kan mosa, stamppa och riva den tanken nu genast, att dethär inte skulle vara ett fungerande arbetssätt. För:

Först och främst, min luchpaus räckte inte mer än 15 min, betydligt kortare än vanligtvis. Plus att det inte for tid till att ta sig från kontoret till en restaurang och sedan tillbaka igen. Dethär är effektivt, inte sant?

För de andra så håller ju frisk luft en pigg. Man hör väldigt ofta på kontoret gnäll om hur trött man blir av att sitta inne hela dagen och stirra på en datorskärm. Fungerar inte hjärnan bättre då man känner sig pigg?

En tredje sak är arbetsergonomin. I kontoret har du alternativ att sitta eller sitta – vilket väljer du? Medan idag tex. gick jag, satt på huk, stod, lå på mage och listan kan göras ännu längre. Vad är naturligare för kroppen, att sitta eller få vara i kreativ rörelse under dagen?




Som fjärde sak tar jag upp att omväxling är uppfriskande. Det är en fakta som stämmer på både barn och vuxna. Hurdan förändring det är inte det som gäller, bara det sker en omväxling, från kontoret till skogen eller från skogen till en park, vad som helst. Ingen kan väl säga emot om jag påstår att det är roligare med olik omgivning istället för att sitta och stirra på samma fyra väggar året runt?

Femte grejjen är att det är ju skit kul att välja vart man ska ta sej följande gång. Känslan att kunna påverka sitt eget arbete och arbetsomgivningen är ju fruktansvärt skön känsla. Om du får den känslan kanske du t.o.m kan börja vänta på följande arbetsdag?

Sjätte och en av de (i min åsikt) viktigaste pointterna är: innovativt tänkande. I mitt fall hjälper en omväxlande omgivning att se saker från nya vinklar, med andra ögon liksom. Jag blir kreativ och innovativ. Fantasin och hjärnan får en boost. 
Kreativa och innovativa människor är något arbetsgivare/förmän efterlyser. Ett drag som är uppskattat. Om skogskontor kan uppmuntra till detta, borde man inte ge det en chans då?

I mitt fall, då jag idag planerade skolning, hjälper det att vara på skolningsplatsen för att uppfatta helheten bättre. Indianäventyrsbanan (som är en del av nästa veckas skolningsprogram) har punkter utspritt på ett område, så  de att jag fick gå igenom vart jag sätter punkterna och var jag gör/säger vad hjälpte otroligt mycket. Jag fick en säker känsla – "dethär blir jäkla bra!"

I mitt arbete uppmuntrar jag förmän/arbetare, egentligen alla som deltar på mina skolningar att bryta ut sej från sina rutiner. Man brukar ju ofta använda uttrycket ”Gör som jag säger, inte som jag gör”, i detta fall vill jag inte ta mej till denna fras.


Jag vill med eget exempel visa till alla att detta är möjligt!





Visa, att skogskontor kan vara effektivt arbetssätt och att arbetet behöver inte vara tråkigt – man FÅR ha roligt på jobbet. Man FÅR njuta av en arbetsdag.

Där har vi ju faktist en ny point att lägga till listan. När man njuter av sitt arbete och har möjlighet att påverka sitt eget arbetssätt, minskar burn outs och andra sjukledighetsdagar. Jag vågar också påstå att det är en dröm hos arbetsgivare/förmän. Glada, effektiva och friska arbetare.

Jag säger nu inte att varje dag borde vara skogskontor. Imellan är det helt enkelt inte möjligt. Om man behöver internet konstant i sitt arbete måste man skaffa trådlös internet eller ha en telefon med sej som har netti. Då är inte internet heller ett hinder. Men om man inte har möjlighet att fiksa det på detdär viset kanske man kan tackla det från ett annat håll. Att det blir en halv dag i skogen och andra på kontoret var man har internet sen. Man börjar dagen i skogen och skriver upp de saker som görs senare på kontoret. Problemet löst va?

Sen igen, på vissa arbetsplatser är dethär inte bara möjligt. Som exempel min systers arbete – hon jobbar på banken. Kanske någon bank i framtiden bestämmer sej för att tänka utanför lådan och grundar utebanker eller utebanksdagar/-tillställningar ;) vem vet – hoppeligen!
Men till dess så kan man kanske på sådana platser använda sej av funktionella utvecklingssamtal, rörliga möten och utomhus morgonprat osv.

En stavgångsrutt under utvecklingssamtalet eller möten i idrottsparker/utomhusgym.

Mycket är förståss fast i arbetsgivaren/förmannen. I mitt fall gick situationen så, att jag skutta iväg till min förmans rum och sa ”Jag tänkt fara ti skottan och ha en kontorsdag där, e de ok?”. Jag fick som svar ”Bra ide, klart du får, låt fara bara”.

Sammarbetet med min förman fungerar utmärkt. Han litar på mej och ger utrymme att föverkliga mej i mitt arbete på eget sätt. Jag får ansvar över mitt eget arbete och arbetssätt. Ett fantastiskt drag hos en förmän, en sak som skiljer en förman från massan – i positivt syfte.

Plus att skogskontoret stöder mitt arbete på alla de vis.

Om du är lärare/förman eller i ett arbete som du har ansvar över en grupp människor, för dom bort från kontoret/klassen – uppmana dem att testa på ett nytt arbetssätt/-omgivning. Dethär ger dej helt säkert mer än du kan förvänta dej, och jag tror inte att gruppen protesterar alltför mycket i alla fall.

Rekommenderar alltså detta till alla. Om du inte har testat dethär ännu, ge det en möjlighet!

(Om din förman slår ner iden genast, säg åt hen att komma och läsa denhär texten. Ifall det inte hjälper kommer jag gärna och knacka bakom personen i frågans dörr ;D hehe. Jag går mer än gärna den diskussionen eftersom jag vet hur mycket positivt det kan ge. Har egen erfarenhet inom området, men också har jag varit och bevittnat via mitt arbete att detta fungerar)


Det var allt för idag – ha ett super veckoslut! :)


-Matilda












Ei kommentteja:

Lähetä kommentti

Sana vapaa, anna mennä vaan! / Ordet är fritt, låt fara bara!