En dag kan det vara seminarie och officiella möten, medan en annan kan jag tillbringa i skogen och leka indian. Det är det jag älskar i mitt arbete. Ingen dag ser lika ut och innehållet är oftast fast i mej själv. Jag har ett upsatta mål, och jag får själv fundera ut hur jag ska nå dem. Jag är inte gjord för att följa en struktur som upprepar sej från dag idag. Min hjärna kräver omväxling och funktionellt arbete.
Det är dock "farligt" att jag trivs såhär bra i mitt nuvarande arbete. Jag ser inte mej själv på samma arbetsplats om 10 år, men då jag är så nöjd i det läget jag nu är, så har jag inte dendär gnistan att föra mej vidare. Visst är det viktigt arbete jag gör, men nog vill jag något mer. Jag har ingen aning vad, och som sagt, så har jag inte bråttom att ta reda på det heller.
Fastän det är underbart att man är nöjd där man är, så är det snabbt att man liksom nöjer sej med det.
Visst är dethär ett arbete som jag kan göra, ja, så länge tills tänderna faller av. Men samtidit är jag som person väldigt krävande, speciellt mot mej själv. Nuvarande arbete når inte precis till de krav som jag satt för mej själv. Varför jag har behovet att ställa krav på mej själv vet jag inte, och för tillfället är jag så lycklig med helheten, att kraven liksom ligger bara där bak och väntar. De väntar på att hoppa fram medan jag gör mitt allt för att blocka det.
Ska se vem som vinner den kampen och när...
-Matilda
-Matilda
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Sana vapaa, anna mennä vaan! / Ordet är fritt, låt fara bara!